Supermänniskor

Något jag lagt märke till när jag läser bloggar är att människor verkar vara supermänniskor - rika supermänniskor dessutom.

Folk har både tid att ha två eller fler superkarriärer, vara världens bästa förälder, gå på gym, göra ansiktsbehandlingar, blogga, shoppa kläder och annat, vara världens bästa fru, älskarinna, hemmafru, vän och dessutom ha tid med sina egna fritidsintressen. Allt detta på en och samma dag...

Själv går jag upp tidigt på morgonen efter att ha snoozat 17 ggr och tittar på en sliten och trött person i spegeln. Sminkar mig lite snabbt sedan försöker jag hitta så trendiga kläder som möjligt i min garderob från 1875.

Sedan är det dags att väcka barnen. Lillan är som en slapp sill som man får klä på medan hon snarkar vidare. Efter det har svetten börjat rinna så fräsch känner jag mig inte många minuter på morgonen.

Den stora gossen har ett extremt dåligt morgonhumör och extra mycket tålamod och djupa andetag är det som krävs från mig när jag smyger in lite fint i hans rum. Med moderlig och öm röst viskar jag hans namn och tillbaka får man ett ilsket "GÅ!!!!" Försöker hålla lugnet och gör några till tappra försök att vara en gudomlig mor. Inget trevligare gensvar än det första och mitt tålamod är bortblåst.

Jag är svettig, arg och stressad.
Efter mycket svett, stess och tårar är lillan på dagis och storagossen på väg i skoltaxin.

Själv står jag där vid busshållplatsen och tittar rakt ut i tomma intet och tänker "dagen har ju fasiken inte ens börjat". Energin som borde räcka en hel dag har redan tagit slut.

På bussen måste jag hinna med sånt som inte annars hinns med - läsa körkortteori, tänka ut lite fina inlägg till bloggen eller andra "måsten".
Kommer till jobbet och försöker vara den där supertrevliga och superduktiga arbetskamraten.
Lyckas dock ganska bra trots energinivå 0.

Helt plötsligt sitter jag på bussen på väg hem...hinner kanske pusta ut lite innan jag ska hämta på dagis och göra middag...nä just det, måste ju skriva inköpslistan för veckans mat, läsa körtkortsteori, hitta en tid i agendan för övningskörning och annat.

Jaha så kom jag hem till slut. Förbereda för morgondagen, lägga fram kläder, packa idrottskläder, mejla sonens läkare, göra läxor, laga mat, diska och sedan nattning av lillan.

Klockan är ca. 19.30 och ena älskebarnet har somnat. Puuhh - hinner säkert med en dusch.
Jadå en snabb en, för väl ute ur duschen märker jag att balsamet sitter kvar i håret. ..

Nu har jag ca. en timme på mig att sitta i soffan, ta hand om mig själv, blogga, träffa vänner, vara en superflickvän, gå på gymet, shoppa kläder, baka bullar i stora lass, läsa en bra bok och se en film. Åh det är ju superlyx.
Hinner ju inte med allt så vad ska jag prioritera?

Jag tänker lite på vad jag ska välja samtidigt som jag vattnar blommor, skurar toaletten och dammar. ..

Oj har det redan gått en timme?? Dags att natta storgossen. Efter många "jag ska bara", "mamma imorgon skulle jag vilja..." och " oj vad kissnödig jag blev" så har klockan hunnit bli för mycket för att min hjärna överhuvudtaget skulle kunna tänka på att göra något annat än sova.
Men vad hände med fotbadet, träningspasset, telefonsamtalet, manikyren, boken och allt det där?? Ja ja, det kommer väl en dag imorgon också.

Ska det vara så här? Måste man hela tiden känna sig sämre än alla andra supermänniskor??
Fast å andra sidan... tänk om jag var lika vacker och sexig som Carolina Gynning, lika framgångsrik som Blondinbella, lika bra och hårt arbetande mor som Angelina Jolie, lika supersmal och supertrednig som Victoria Beckham och dessutom smart, supertrevlig, ascool och alldeles alldeles underbar... Nej tacka vet jag sånna som mig...alldeles alldeles normala människor som sliter ut sig och inte hinner med sig själv. Sånna som bara förfaller och rusar fram i livet till det en dag bara säger Stop.

Nej allvarligt talat...det behöver inte vara svart eller vitt. Jag försöker så gott jag kan och det gör säkert du också. Det är bara att inse att ett dygn bara har 24 timmar och man måste planera dessa väl. Det går faktiskt att skapa balans. Du behöver inte vara en supermänniska för att vara lyckad men det är inte bra att förfalla heller. Själv har jag insett det och försöker verkligen tänka positivt på det jag har hunnit med på en dag och är lite mindre kritisk till det jag inte hunnit med. Ibland lyckas jag tänka positivt en hel dag och ibland bara en halv...men jag gör mitt bästa...hela tiden. Det gör vi alla. Misslyckas vi en dag kan vi göra nya försök imorgon.

Om jag ska vara ärlig lägger jag också bara in fina och positiva inlägg i min blogg som många andra. Så dom där andra är nog precis som jag, trots allt. Supermänniskor finns inte.

Att blogga och dela med sig av det som är mer fint i sitt liv än det dåliga är också ett bra sätt att själv se det fina man har i livet. För livet snurrar på fort och det är svårt att hinna med att reflektera över det positiva. Vore det inte för bloggen skulle jag inte se allt bra och positivt som finns runt omkring mig. Och mina "Dagens Tanke" inlägg hjälper mig att se saker och ting på ett annat sätt. Jag väljer ju trots allt hur jag ska tolka det jag ser. Ser jag ett stort svart hål med massa negativa måsten blir ju allt bara svart men väljer jag att tänka på saken med glimten i ögat och gör det svarta till vitt...ja då blir jag nästan en supermänniska i ett prinsess-paradis. Tänk så stark tankens kraft kan vara.

Supermänniska eller ej spelar ingen roll - så länge du gör ditt bästa!

----------------------------------------------------------------