GRATTIS MIN STORA KILLE

Kevin fyller 12 idag - GRATTIS gubben// Puss mamsingen

Kevin önskade sig en Soda Streamer och blev glad när han öppnade paketet. Vi beställde även en fin gitarr till honom eftersom han fick massor av pengar.

Livets resa

LIVET ÄR SOM EN RESA

HAR DU INTE KARTA, TIDTABELL ELLER RESEPLAN GÅR DU VILSE

------------------------------

Favorit i repris...

...nu när jag kan lägga in videoklipp:)








-------------------------------------------------

Gospel

Kvällens tema på Idol är gospel.

Jag älskar gospel...har sjungit i gospelkör i många år (har dock paus nu).

VEM TROR DU ÅKER UT IKVÄLL??

Själv önskar jag att Robin åker ikväll...det är dax nu.

Tror att "slut-trion" i år blir Alice, JOHAN och Kevin. Troligtvis vinner väl Kevin hela tävlingen i år, eller vad tror du?

Tänk positivt men...

NAIVA FÖRESTÄLLNINGAR KOMMER ATT GE DIG PROBLEM

LYCKOLANDET EXISTERAR INTE
----------------------------

Bilder från förr...

Kevin som nyfödd

Kevin som bebbeJag som blondin...

Gravid med Valerie

Valeries svåra start på livet

(klicka för att läsa mer om det)

Krulltottan:)


-------------------------------------

Fråga dig själv

SKA JAG TOLKA SITUATIONEN SOM EN SVÅRIGHET

ELLER EN MÖJLIGHET

---------------------

Snygga naglar och Julgran

Efter jobbet idag åkte jag och fixade naglarna. Det är så skönt när dom är hela och snygga.
När jag kom hem tog vi fram julgranen (jag vet...lite tidigt) och Kevin fixade den helt själv, jättefint blev det.

Fick en fin halsduk idag av Mr T. Den var superfin och dessutom...lila, förstås.

Nu ska jag titta på Det okända och Leilas Jul. Ha en bra kväll!!!!

Lyssna till ditt inre

PRÖVA MED ATT SE SKULD

SOM ETT MEDDELANDE TILL DIG SJÄLV

------------------------

Livet är inte beskymmerfritt

---------------------------

ETT HUVUD UTAN BESKYMMER
FINNS BARA PÅ EN FÅGELSKRÄMMARE

--------------------

Ett barn med ADHD

Min ADHD (och Asperger Syndrom) berättelse:

November för 12 år sedan...då föddes en gosig liten bebis. Det var min lilla bebis. Jag var ung, endast 20 år och visste nog inte riktigt vad jag hade givit mig in på men i november för 12 år sedan var det lite sent att tänka på det.
Efter en förlossning på 27 timmar kom en liten pojke ut...han sa inte mycket utan pep och gnydde mest. Jag sa inte heller så mycket då för jag hade skrikit sönder rösten.
Min lille son fortsatte att vara ganska tyst och snäll. Jag hade fått en fin bebis som knappt grät och dessutom sov han hela natten i eget rum från det att han var 4 veckor gammal. Hela första året var så...inga större beskymmer. Det ända jag upplevde som lite småjobbigt var att han var som en liten igel på mig och hade inget intresse alls för bollar, bilar och andra leksaker. Och kela och gosa avskydde han vilket jag var ledsen för men fick acceptera.

Men det var lugnet innan stormen...

1 ½ år gammal började K på dagis. Till en början flydde han från barnen upp i fröknarnas knä...han ville inte vara med de andra barnen. Han var inte intresserad.
Vid 3 årsåldern började K bli lite mer nyfiken på övriga barn och deras lekar (K lekte inte m leksaker). Han visste inte hur han skulle göra och allt blev fel. Fel fel och åter fel. Istället för att gå in i leken så sabbade han den. Det var hans sätt att visa att "här är jag" "jag vill vara med".
Det dröjde inte länge förrän min söta men busiga son blev syndabocken och fick skulden för allt vare sig han var i närheten eller ej. Barnen var rädda för honom och han fick byta till en annan barngrupp. Fröknarna där försökte bryta det dåliga ryktet och gjorde verkligen sitt bästa, men K han var inte som dom andra barnen. Det var något som inte stämde...

Fick tips om att ställa honom i kö för ADHD utredning. Ja och det gjorde jag. Hörde dock inget från BUP på några år (man måste ju tyvärr själv ligga i för att ngt ska hända vilket inte jag gjorde i det läget) och problemen blev inte bättre.
När K började 6 års exploderade allt. Kaos bröt ut. Ny skola, nya barn, nya lärare...det blev för mycket för honom och han forsatte att förstärka sin roll som syndabock och bråkstake. Han lyckade kan jag säga och efter en månad var han inte välkommen i skolan något mer.

Där stod jag, ensamstående mamma med skolans värsta busunge och skolan ville inte alls hjälpa mig att hitta en ny väg för K. "Det är ditt ansvar som mamma, vi kan inte göra något. Här kan han inte gå i alla fall"
Det var nu jag insåg hur stort problem jag hade. Vad ska jag göra???

Fick "akut-hjälp" på BUP och utredningen och diagnos var färdig på en månad.

Varför varför varför måste det gå sååå lååångt innan man får hjälp??

Han fick sin ADHD diagnos och det som tidigare var omöjligt att få hjälp med var nu lite enklare. En assistent eller specialskola??? Terapi, medicin..?? Herregud, hur ska man veta vad som är bäst för sitt barn och dess framtid??

Min älskade son kom till världen för 12 år sedan och för 12 år sedan visste jag inte hur jobbig vår resa tillsammans skulle bli.

Fortsättning följer..............

Jag älskar dig Kevin, du är speciell och jag är säker på att vårt kämpande har gett resultat!!!

(Kevin har godkänt att jag skriver om det här)

---------

Alla är vi lika

LEV MED ÖDMJUKHETEN SOM LEDSTJÄRNA

DU SITTER I SAMMA BÅT SOM DEM DU KRITISERAR

---------------------------------

Behöver hjälp

Något har hänt när jag ska göra inlägg. Bilder och sånt blir bara i kod-form och jag kan inte redigera inläggen som förut. Kan jag har gjort något eller vad är det???

Tacksam för svar//C

Julpynt och fortsatt feber

Jag och barnen har varit sjuka hela veckan. Det var länge sedan jag var så här sjuk...puuh vad jobbigt.

Har fått upp endel julpynt i helgen. Jag är den första bland mina grannar, och då måste jag tillägga att 75% är pensionärer:) Jaja...det är supermys i alla fall.










Snön föll under julpyntningen så jag fick en ljuvlig jul-feeling:)





Min frukost i dag blev en härlig smoothie m. bär och frukt...behöver en vitaminkick nu så jag blir frisk igen!!

-----------------------------------

Öppna ögonen

-------------------

NJUT AV DET DU HAR NU

IMORGON KAN DET VARA FÖRSENT

--------------------